BREV

MARIE ANTOINETTE:
Brev till och från Marie Antoinette.
Efter den misslyckade flykten med kungaparet ut ur Paris, uppehöll
sig Axel von Fersen i Bryssel, där han fick brev från drottningen.
De båda breven daterade 28-29 juni, var skrivna med chiffer.
Den 28 juni 1791
"Hys ingen
oro för vår skull; vi leva. Det ser ut, som nationalförsamlingens
huvudmän ämna lägga någon sötma i sitt uppförande.
Tala med mina släktingar om de mått och steg, som utifrån
böra iakttagas; om de rygga tillbaka, måste man söka dagtinga
med dem."
Den 29 juni1791
"Jag lever, vad jag varit
orolig för er skull, och vad jag beklagar all vad ni fått lida,
därför att ni ingenting hört ifrån oss. Himlen giv,
att denna biljett måtte komma er tillhanda. Skriv inte till mig,
det skulle vara att blottställa er och återvänd inte under
någon förevändning hit. Man vet, att det är ni, som
förde oss härifrån; allt skulle vara förlorat, om
ni visade er. Vi är offentligen bevakade dag och natt, men det är
mig likgiltigt. Var lugn, det kommer inte att inträffa någonting.
Nationalförsamlingen vill behandla oss med mildhet. Farväl,
jag kan ej skriva längre till er."
SYSTERN:
Brev till och från systern
Sophie Piper [ von Fersen ].
Hans Axel till systern Sophie Paris i maj 1783, efter
vistelsen i Amerika.
" Jag har börjat
känna mig något lyckligare, ty då och då kan jag
sammanträffa med min väninna alldeles utan förbehållsamhet
hos henne, och detta är henne litet till tröst i all hennes
olycka. Stackars kvinna! Hon är en ängel av godhet, hjältemodig
i all sin känslighet. Aldrig har jag blivit så älskad.
Hon har varit mycket glad äver alla hälsningar du sänt
henne och ber mig säga dig, att hon är djupt rörd över
dem . Hon skulle vara så lycklig över att få se dig.
Hon hoppas att, om våra planer gå i lås, du kommer hit,
och denna tanke gör henne glad. Kanske är det en dröm,
som kan förverkligas."
Juni 1783;
" Jag har tagit mitt
parti. Jag tänker aldrig gifta mig. Det skulle vara onaturligt. När
jag en gång har olyckan att förlora min mor och far, skall
det vara du,kära Sophie, som skall ersätta mig bägge delarna,
och även en hustru. Du skall vara värdinnan i mitt hus, det
skal vara lika mycket ditt som mitt, och vi skola aldrig skiljas.
Jag kan ej tillhöra den enda kvinna jag ville tillhöra, den
enda som verkligt älskat mig och därför vill jag ej binda
mig vid någon. "
Hans Axel till systern Sophie den 3 januari 1786, där
han har sänt en lock av Marie Antoinettes hår.
" Här sänder
jag det hår, som du begär. Om det ej föreslår, skall
jag sända mer. Det är hon, som ger dig det, och hon var mycket
rörd över att du ville ha det. Hon är så god, så
fullkomlig, och det känns som älskade jag henne ännu mera
sedan hon fäst sig vid dig."
Hans Axel till systern Sophie den 17 may 1787, Fersen
gjorde korta besök vid sitt regementet Royal Suédois, som
då var förlagt i Maubeuge.
" Igår kom jag
till mitt regemente och trots att jag är nöjd med vinterns arbete,
finns det några småsaker att åtgärda och jag kan
knappast vara i Paris förrän den 23:e, om ens då. Det
jag har sett av Maubeuge är inte uppmuntrande och jag antar att jag
kommer att få en trist sommar."
Fersen delar sin tid mellan Paris och Maubeuge, han
hoppades på att få delta i det krig mellan Frankrike och Preussen
som då tycktes vara på väg att utbryta. Han fick istället
order om att inställa sig med regementet vid gränsen vid mot
Flandern, en order som emellertid återkallades då kriget inte
såg ut att bli av förrän påföljande vår.
"Sedan mitt förra
(brev) har alltändrats, vi har inte längre någon marsch
eller förläggningsorder, det ser ut som om det inte skulle bli
något krig, åtminstone inte i år, jag är glad för
Er skull, den oro det skulle vållat Er minskade den glädje
jag själv kände, men jag erkänner att jag skulle haft stor
glädje av att utkämpa ett krig i spetsen för mitt eget
regemente, jag hoppas det skulle skött sig väl och att jag skulle
fått valuta för all den möda jag lagt ner på att
drilla det."
FADERN:
Brev till och från Hans
Axel till sin far fältmarskalken Fredrik Axel von Fersen.
Hans Axel till sin far, angående sin nyvunna relation
till Marie Antoinette. Paris 1778, 26 augusti;
"Drottningen, som är den vackraste och älskvärdaste
furstinna, jag känner, har haft godheten ofta göra sig underrättad
om min person: hon har frågat Creutz, hvarför jag ej infunnit
mig vid hennes spelparti om söndagarne, och då hon fick veta,
att jag kommit en dag, då icke något spelparti egde rum, gjorde
hon mig ett slags ursäkt derför."
19 november, samma år;
"Drottningen behandlar mig alltemt med stor välvilja; jag infinner
mig ofta vid spelbordet för att betyga henne min vördnad, och
hvarje gång vänder hon sig till mig med några vänliga
ord. som man kommit att tala med henne om min uniform, visade hon sig
mycket hågad att se mig iklädd densamma; jag skall nästa
tisdag inställa mig i denna uniform men icke vid hofvet, utan i drottningens
enskilda våning. Hon är den mest älskvärda furstinna,
jag känner."
Paris den 2 januari 1789, reflektioner över ställningen
i Frankrike;
"Landet befinner sig ännu
i en stark jäsning. - Den svårlösta fråga, som söndrar
sinnena i detta ögonblick, är den, huruvida `le tiersétat`
skall vid i nationalförsamlingen ( ´les états
généraux`) representeras af ett lika stort antal
deputerade som adeln och presterskapet; meningarne härom äro
mycket delade till och med inom adeln, av hvilken en stor del samtycker
härtill. Konungen har nyligen beslutit, att moen en medlem af adeln
och en af presterskapet skall svara två ledamöter af `le tiers
état`, hvilket i själva verket synes vara rättvisast.
Under tiden öfversvämmas allmänheten med skrifter, brochyrer
och smädande artiklar; ingen dag förgår, utan att fyra
eller fem sådana utspridas, och de flesta sakna vanligt sundt förnuft
samt innehålla blott meningslösa ord eller fullkomligt upproriska
tankar. Alla människor uppträda som författare och administratörer,
särledes qvinnorna; ni vet, i huru hög grad de här gifva
tonen och tycka om att blanda i sig i allting.
De tänka nu icke på någonting annat än konstitution,
och ungherrearne tala endast om `les états généraux
` och regeringen - för att vara dem till behag och visa sig hafva
god ton - ehuru deras västar, rockar och åkdon svära deremot.
Jag vet ej, om landet kommer att vinna på alla dessa förändringar,
men sällskapslifvet har förlorat därpå."
När bastiljen stormade den 14 juli 1789, befann
sig Axel hos sitt regemente i Valenciennes:
"Det finns inte längre
några lagar, varken ordning eller rätt, ingen disciplin, ingen
religion, alla band är brutna och hur skall man kunna återknyta
dem? Jag vet inget svar; men detta är följden av englandsvännernas
och filosofernas upplysningsidéer, Frankrike ligger i ruiner för
lång tid framåt. "
Den 3:e september skriver han till sin far:
"Jag delar den kärlek
Ni hyser till Frankrike, min käre far, och jag åser ödeläggelsen
med den största smärta. Många regementen har revolterat;
det finns t.o.m de som burit hand på sin chef. Hitintills har detta
ej inträffat i vår garnision, men de senaste tre dagarna har
soldaterna brutit sig ut genom stadsporten, ute på landsbygden har
de druckit och burit sig fruktansvärt illa åt. Om vi inte med
hjälp av borgarmilisen den tredje dagen lyckats återställa
ordning och reda, skulle de plundrat och satt eld på staden..."
[De flesta brev utdrag hämtade ur F. Flachs bok om "Grefve Hans Axel von Fersen"]
Brevväxling till Fredrik Axel, Sophie, Gustaf
III och Marie Antoinette
finns även att läsa på franska på den franska hemsidan
om Axel,
väl värt ett besök! Klicka HÄR
för att komma till den sidan.